Mitt första minne

Jag var runt fyra år gammal och hade varit med min mamma och moster på stan. På väg hem ville min mamma gå före och börja förbereda middagen, vilket innebar att jag och min moster skulle gå den sista biten själva.

Jag gillade verkligen inte min moster, hon gav mig alltid det onda ögat när jag inte gjorde som hon sa, vilket var ofta.

I protest ställde jag till med en scen, jag vägrade att gå med henne. Jag skreeek och skrek och skrek.

På den tiden, 80-talet i Sochi (Ryssland), rapporterades extremt många kidnappningar av barn.
Så fram till oss kom ett par, oroliga, och frågade mig.
- Känner du den har kvinnan? och pekade på min moster.

Jag svarade Så klart att jag inte kände henne och att jag aldrig hade sett henne i hela mitt liv.

Det snälla paret bestämde sig då att de skulle gå hem med mig och se till att jag inte blev kidnappad.

Under tiden var mormor hemma i lägenheten med min mamma. På grund av den extrema värmen i Sochi ( ligger på samma bredgrad som Nice) hade min mormor tagit av sig alla kläder och gick omkring i bara underkläderna. Hon hade bestämt sig för att skojja med mig och min moster ( vilket vi ofta gör i vår familj). Ut ur garderoben tog hon ett leksaksgevär och stod och lurade och väntade på oss.

När jag öppnade dörren hoppade hon fram och skrek med en galen röst, ratatatatata ta.
Tills hon blev stum då hon såg att med mig hade jag inte min moster utan två främmande människor.

Här är hon, min mormor.