Jag och Sara blir uppraggade...

I går skulle vi gå ut och käka gott och fira min lilla babe. På vägen till stan (jag såg ut som "kom och hjälp"!!!!!) möter vi en en helt vanlig kille som hade varit och handlat och kom gående mot oss med fyllda ICA-kassar.

När vi möts på den lilla gångstigen säger han helt plötsligt.

-Ursäkta får jag ställa en fråga.

Jag tänker att han vill fråga om vägbeskrivning.

-Brukar det hända att ni blir spontant uppraggade?

Eh? tänker jag och står och gapar i vad som känns att vara några sekunder (men enligt Saras uppgifter några minuter) av den oväntade frågan.

Sara, oblyg amerikan bubblar på.....

-Ja åker man till Italien så blir det ofta. I USA är det ännu vanligare..............................................................................................................................................
......................................................................................men på min krycka kan jag fälla ner den här taggen och om det skulle bli för mycket så kan jag sikta mot ögat.

Jag fattar ingenting...varken av det hon säger eller det han skämtar om.
Jag reflekterar en sekund om dessa två känner varandra, den ena knasigare än den andra.

Dock ser jag att killen reagerar på kommentaren om kryckan och blir lite illa till mods.

Han frågar mig snabbt om min email och skyndar sig därifrån.

( Han har inte hört av dig)