Jag var 16 år och bodde i Piteå och önskade stundtals att jag det hade funnits folk som hade samma intressen som jag för konst, mode och design.
Någon gång, kommer faktiskt inte ihåg när och hur, så hittade jag Patrik Söderstam och jag blev förälskad!
Enligt mig var han så nyskapande, kreativ och bara helt Fantastisk.
Patrik hade pluggat på Saint Martins College of Art and Design i London och var så spännande på så många sätt, både hans verk och hans liv.
Jag ringde till och med till honom (det var innan folk blev medvetna om hans grejer och han fortfarande stod med i telefonkatalogen).
Det måste ju ha varit mycket konstigt för honom- en ung, osäker flicka med bred norrländska som ville köpa hans konst.
Det var kanske efter det som han bestämde sig för att inte vara så mainstream...inte för att jag tyckte att han var det då...
I dag är han ju mer knasig och experimentell och många försår sig nog inte på honom, precis som han verkar vilja ha det...
Men jag, jag kommer alltid uppskatta honom för han är ju Patrik S.
Greeting from the barber står det. ja jag vet dålig bild..det runt om texten ska föreställa hår.
En lampa.
Det var inte förrän jag köpte denna lilla pjäs som Ankan började oroa sig för mig. Makaber konst! ska du verkligen hänga upp en lite bäbisarm på väggen? lät det.
